Amsterdam uncut

Här kommer den! En lång egocentrerad beskrivning av Amsterdam Marathon, ett fantastiskt lopp i ett lite småruggigt höstväder.
Jag och mina löparkollegor flög ner dagen innan och efter uthämtad nummerlapp, promenad in till stan från stadion och "incheckning" i lägenheten via hade hyrt via airbnb (rekommenderas starkt!) så fick vi tid att göra stan, vila och käka lite pasta. Det blev ganska tidig sänggång eftersom vi siktade på att vara ute vid starten i god tid.
På söndagen väcktes jag kl 06 av denna, lika bra att börja peppa sig själv på en gång eller hur?
En lätt frukost och sedan bar det iväg med taxi ut till stadion och starten. Att vara ute i så här pass god tid är väl inte riktigt min normala modus operandi och det var väldigt skönt att slippa stressa med de sista förberedelserna. Istället kunde vi i lugn och ro dricka kaffe, käka lite och sedan släntra bort till klädinlämningen.

Glada grabbar innan start!

Ganska ruggigt väder med 10 grader, regn i luften och rätt blåsigt men jag bestämde mig för att springa i shorts och kortärmat.
Med tio minuter tillgodo stod vi sedan redo i startfållan. Jag och Micki startade i rosa startgrupp (3:00-3:30) och Håkan startade i gruppen framför. NU var det snart dags! Jag kände mig utvilad, pigg i benen och jädrigt sugen på att få KÄMPA! och jag hade fortfarande som plan att gå ut i 4:30- tempo och se hur länge det höll.

Bansträckningen

När starten gick så satte alla av i ett ganska ok tempo. Jag ville inte rusa i början, men skulle jag klara av att snitta 4:30 per kilometer så fick jag inte tappa alltför mycket redan den första biten. På väg ut ur stadion så stannade hela fältet upp en stund och började gå - men jag stressades inte alltför mycket av det, det skulle jag hinna ta igen under första milen var planen.
Vid första 5km upptäckte jag att jag hade tiden  23:51 och det var lite för långsamt för att det skulle kännas bra (4:46- tempo) och jag ökade farten en smula. Det var lite lätt motvind och det kändes vääääldigt lätt fram till 10km och då hade jag ökat en smula och tempot var på 4:28. Detta kändes ju bra!
Efter ett par kilometer till så började vi leta oss ut från stan och ner mot Amstel som vi nu skulle springa bredvid en bra bit (fram till 25 km ungefär) och här klämde jag i mig min första gel. Det var väldigt skön löpning i lätt medvind och vackra omgivningar som jag fortfarande var pigg nog att uppskatta. Favoriten var nog en riktigt pampig villa med utsikt över floden som hade devisen "Labore Vincere" på järngrindarna, ganska stöddigt!
Jag höll farten fint och ökade till och med lite efter att ha passerat halvmaran på 1:36 och klämt i mig gel 2 (det var ju tvunget eftersom om jag skulle masa mig fram i samma tempo så skulle ju sluttiden bli 3:12, eller hur!), men någonstans efter vägen så började magen att göra sig påminnd och efter en lång, lång intern förhandling så beslutade jag att vid nästa vätskekontroll så blev det ett kort stopp. Det blir nästan lite larvigt att trots att man håller på och springer i över tre timmar så räknas varje sekund om man skall klara sitt mål. Men det var inte jag som var boss längre ;)
Efter det korta stoppet så visste jag att under 3:10 skulle jag inte ta mig hur jag än försökte och då slappnade jag av och siktade på det ursprungliga målet på att komma under 3:15. Nu hade jag sprungit 30 km på 2:17 och hade med andra ord mindre än en timme på mig att klämma de sista 12 kilometrarna - jag lyckades i mitt trötta tillstånd räkna ut att om jag höll mig under 5- tempo resten av vägen skulle det gå. I med sista energipåfyllningen och kämpa på!

Nu började det verkligen ta emot

Efter 30 km så kommer man in i stan igen och publiken var verkligen helt suverän. Massvis med folk stod längs med banan och hejade som tokiga! Vilken känsla!
Vid 35 så började energin ta slut och hur jag än tryckte på så minskade farten sakta med säkert. Och så jädra kul var det verkligen inte där och då - jag tyckte att den vackra parken vi sprungit igenom precis i början av loppet och som vi nu skulle springa igenom åt det andra hållet var både minst dubbelt så stor och ganska ful egentligen när man tänkte efter...
Sista kilometrarna lättade det lite och jag lyckades hålla farten hela vägen in i mål - men nån spurt blev det inte direkt. Jag visste att jag skulle klara mitt mål och benen var helt tomma vid det laget.
I mål på 3:14.21 och riktigt, riktigt nöjd! Målet med årets maraträning avklarat och en riktigt bra känsla i kroppen efteråt!
Håkan som startat före mig stod och väntade vid målfållan och Micki kom in 3 minuter senare. 3:17 på marapremiären är grymt!
Efter loppet var vi ganska fokuserade på att få på oss kläder, käka nån liten banan och ta oss in till stan och lägenheten och jag tror aldrig att öl, chips och macka har smakat bättre än vad det gjorde då.
Nöjda och glada vilade vi en stund och turistade sedan runt på eftermiddagen på ganska stela ben.
Detta var ett verkligt höjdarlopp! En vacker stad att springa i, en snabb bana och superbra publik som peppade en. Jag kan verkligen rekommendera Amsterdam Marathon!

Nu blir det vila ett tag för att vara på den säkra sidan med plantarfasciiten och slippa det avbräcket och sedan blir det lugn löpträning utan någon högre ansträngning ett par veckor.
Men sen får vi se - jag har ju ett mål kvar att försöka klara av i år...tips på millopp sent på året tar jag tacksamt emot...

Splittider:

Tid	Sträcka	Tempo	Hastighet	Kommentar
00:23:51	5 km	04:46 min/km	12,58 km/h
00:22:19	5 km	04:28 min/km	13,44 km/h
00:22:34	5 km	04:31 min/km	13,29 km/h
00:22:33	5 km	04:31 min/km	13,3 km/h
00:22:20	5 km	04:28 min/km	13,43 km/h
00:23:48	5 km	04:46 min/km	12,61 km/h
00:23:05	5 km	04:37 min/km	13 km/h
00:23:33	5 km	04:43 min/km	12,74 km/h
00:10:18	2,13 km	04:50 min/km	12,41 km/h