Stockholm halvmaraton - en udda tillställning

Nu var det vääääldigt länge sedan jag uppdaterade denna bloggen. Ingen direkt brist på träning, utan bara lite fokus på andra delar av livet har gjort att jag har prioriterat ner bloggandet ett tag. Men nu tycker jag det är dags för en uppdatering igen!

Min träning inför Amsterdam Marathon har gått ganska bra den senaste tiden och upplägget med tre pass i veckan (hårt, snabbt och långt) känns precis lagom. Inte för att jag alltid hinner få till alla tre passen - men tanken är ju god i alla fall...

Mina veckor snittar på mellan 2 - 6 mil och jag har en bra blandning av kvalitet och långpass tycker jag. Förra veckan fick jag till ett 33km- pass med en fartökning till 4:30- tempo de sista 8km, en snabbdistans om 9,75 km på 40 min och 10*800m i ett lagom hårt tempo (3:15 -> 2:56 per varv). Skönt kvitto på att jag är på rätt väg!

Men nu till det som detta inlägget ska handla om egentligen: jag har ju sprungit tävling igen!

Det var inte alls planerat så, men när en kompis hörde av sig och frågade om jag ville ha hennes startplats så var det ju verkligen inget att tveka på. Planen för helgen var ju redan att jag skulle köra ett kortare långpass i ett lite högre tempo för att variera mig lite. En halvmara i det helt underbara vädret passade ju perfekt! Att jag dessutom aldrig har sprungit den distansen på tävling och inte hade riktigt koll på hur nära sub90 jag ligger gjorde det ju ännu roligare att testa!

Eftersom jag fick reda på detta när jag stod på IKEA kl 12 samma dag som loppet, blev det ju lite si och så med uppladdningen. Men kl 15:45 var jag på plats försedd med min gula fina nummerlapp och kunde stå och bara njuta av stämningen. 17000 löpare en riktigt vacker sensommarkväll i Stockholm. Världsklass!

Eftersom jag startade i startgrupp F så fick jag vänta 20 minuter efter att de första leden startat innan jag fick ge mig iväg.

Jag hade ingen riktig plan utan tänkte bara rulla på i 4:20- tempo och se hur det kändes och efter ett par kilometer hade jag fått ner kilometertiderna till det jag önskade mig. Det blev en del slalom i början...

Efter Klaratunneln släppte det lite och det var dags för den härliga backen upp mot Vasaparken som gick lätt och fint utan större ansträngning. Loppet flöt sedan på jämnt och fint över barnhusbron, ner på flemminggatan och vidare ner på kungsholmsstrand för att sedan svänga upp mot Kristineberg där jag tog det lite lugnare för att sedan gasa på igen bort mot rålis.

Jag skippade allt var vätskekontroller hette för det var så trångt och stökigt runt dem och tänkte att jag ändå kände mig såpass fräsch att det inte var nödvändigt att dricka så tidigt in i loppet.

Någonstans på väg in mot slussen (här mötte jag Staffan på väg in mot mål i sedvanlig räserfart) vid 13km insåg jag att jag hade ett snitt på 4:19 enligt garmin och att jag kanske, kanske kunde ge sub90 en match om jag höll ihop det hela. Vilken pepp!

Men sedan kom verkligheten ifatt mig och kilometrarna 16,17 och 18 gick såpass långsamt att det var tydligt att jag skulle missa målet med nån minut om jag inte skulle långspurta sista 2km i 3:30- tempo vilket ju knappast ligger i min kapacitet.

Bara att bita ihop och köra på så hårt det gick. Sista 2km var tunga men jag klarade av att få till nån sorts fartökning i alla fall och tog mig i mål på 1:31:35!!!

Nöjd och glad på Kungsholmsstrand

På upploppet, fortfarande lika glad, fast mest på insidan...

Nu kommar jag inte att räkna detta som något riktigt personbästa, eftersom det inte är mitt namn i resultatlistan. Men räkna med att jag kommer att vara anmäld och taggad nästa år! Då blir det annan startgrupp, påfyllning av energi/vätska under loppet och en satsning mot sub90!

Kilometertider enligt garmin:

Nu är det tillbaka till maratonträningen igen och ett lite längre långpass till helgen. Den 21/10 smäller det!