Falkenbergs stadslopp - DNS

Inte helt oväntat så blev det ingen start i Falkenbergs stadslopp för mig - min ömmande hålfot har envist hängt kvar under juli månad och min inställning till alternativträning har visat sig mest vara att hitta alternativ till träning :)

I väntan på att kunna springa själv så var det inget annat att göra än att stå vid sidan om och heja fram mina kompisar som skulle springa och leta efter "kändisar".

Vädret var klassiskt stadsloppväder med tryckande värme och sol - precis som det skall vara!

Först ut var ungarna som skulle ta sig runt en 2,1km- bana och det gjorde de riktigt bra. Jag blir så himla glad av att se en massa (ibland riktigt små) glada ungar som bara springer och njuter av att alla hejar på. Ingen press och ingen prestationsångest så långt ögat når.

När sedan starten gick för de vuxna klockan 14 blev det lite mer allvar. Värmen gjorde att ganska många såg lite lätt slitna ut redan efter 3,5km där jag stod placerad. I tätstriden var det aldrig riktigt spännande och en ganska överlägsen Johan Larsson från IFK Lund gick i mål på 32:32, nästan en minut före tvåan Oscar Carlsson från Värnamo.

Jag lyckades spana in ett par kändisar i alla fall och MarathonMia såg riktigt stark ut i sällskap med hennes hare Snabba fötter.

Mina vänner slet hårt i värmen och deras resultat visade nog ganska tydligt att det var tufft i år. Snabbaste tiden i gänget blev 42:22.

Jag försöker intala mig själv att det hade varit svårt att klämma sig under 40 minuter under dessa förhållandena - men det var tråkigt att inte kunna springa lik förbannat.

Nu börjar det dock kunna skönjas lite ljus i slutet av tunneln - jag var hos en duktig sjukgymnast förra måndagen som tejpade foten tills den kändes mer eller mindre gipsad för att avlasta senan i hålfoten - och det har gjort susen! Nu har jag nästan inga känningar alls och med en veckas vila till så känner jag mig nog redo att börja uppbyggnadsfasen.

Jag fick också en del skäll av henne för att jag hade alldeles för mycket frånskjut i slutet av mitt steg (efter granskning av mina sulor på skorna). Enligt denna POSE- predikande dam så skall jag istället fokusera på att lyfta fram knäet i slutfasen av steget eftersom det sista trycket från tårna i alla fall bara riktas rakr ner i marken och inte ger något bidrag till förflyttningen framåt. Det enda det gör är att stressa senan i hålfoten maximalt. Bara att lyssna och lyda!

Jag hoppas att ni andra har fått en massa fina löppass i det vackra sommarvädret. Nu siktar jag mot en långsam upptrappning av fart/distans och sedan en satsning mot Sub40 på Hässelbyloppet i höst.